Av Jannica Wunge

 

Så var årets stora flygmässa i tyska Friedrichshaffen avklarad igen. Större och mer inriktad på flygmaskiner än tidigare. Segelflyget disponerade ensamt den största hallen medan UL och motor fick tre mindre hallar var att bre ut sig i. På segelflygsidan kan man notera att de stora tyska tillverkarna nu på allvar har fått konkurrens i 18 metersklassen. Lange visade upp prototypen till sin Antares 18S och HpH visade sin Shark 304S. Däremot var inte Jonker från Sydafrika där men det kanske man kan förstå. Den som nu vill ha en ny 18 meterskärra som kan konkurrera i toppen har alltså minst sju tillverkare och ännu fler modeller att välja mellan. Förhoppningsvis kan detta börja pressa de astronomiska priserna en smula.

 

Min favorit på den här mässan blev en av de nya 18 meterskärrorna, nämligen Antares 18S. Den har samma cockpit och i stort sett samma kropp vad jag förstår som storasyster 20E. Man sitter förträffligt i den rymliga sittbrunnen och reglagen känns perfekt avvägda. Den vältaliga norske försäljaren försäkrade att spaktrycket var lika obefintligt under flygning som i mässhallen. Nytt i branschen var annars det elektriska landstället som går in med en knapptryckning och nödfälls med ett handtag. Detta bör dock inte förväxlas med handtaget för NOAH som trendriktigt fanns på plats. NOAH var installerat i många av de utställda segelflygplanen och är uppenbarligen ett måste för den som vill hänga med.

 

NOAH är en fattigmansversion av en katapultstol. När man drar i det gulsvarta handtaget så öppnas säkerhetsbältet och huven fälls. Därefter utlöses en krockkudde under rumpan  som effektivt förpassar en ut ur sittbrunnen vare sig man vill eller inte. Antagligen ett bra sätt att komma ut ur ett störtande flygplan snabbt men man kan kanske se framför sig att ett antal tyska segelflygare kommer att göra ofrivilliga fallskärmshopp av misstag framöver.

 

En annan ny 18 meters hoj som folk flockades kring var HpHs  304S Shark. Den gamla modellflygfirman HpH köpte rättigheterna till Glasflugel 304 och satte igång med tillverkning av en moderniserad variant under namnet 304C som också fanns att beskåda på mässan. Därutöver byggde man ytterligare en moderniserad variant som egentligen är ett helt nytt flygplan som heter 304 S. Den såg jättefin ut men jag la märke till att den var lite trängre i cockpit. Utmärkande för Shark är annars de bakåtsvepta vingspetsarna med hög kaxfaktor.

 

För den som vill vara värst på fältet men inte törs satsa på en uppkomling fanns också ASG 29 turbo från Schleicher att drägla över. Sobert som en ny Mercedes med svart skinnklädsel och det obligatoriska NOAH handtaget.

 

Mercedeskänsla var det också över DG 808 C Competition. Med helautomatisk motor. elektriska bugviper och NOAH var cockpit fullständigt nersölad med knappar och reglage och inget för en vanlig dödlig segelflygtekniker att göra årstillsyn på. Börjar vi köpa sådan så får nog Tom gå på kurs i Bruchsal.

 

Redan för 2 år sedan var det tydligt att alla segelkärror kommer med någon form av motor. Möjligen kan man ana att hemflygningsmotorerna har ökat något på bekostnad av självstartande. El och jet lurar fortfarande i kulisserna men har inte slagit ut i full blom. Lange säger att de producerar Antares 20E för allt vad dom är värda, väntetiden är cirka 2 år, men ingen annan av de stora törs hänga på. Det är fortfarande exklusivt och dyrt men man lär ha levererat ett tjugotal.

Jet är fortfarande på experimentstadiet men tilldrar sig stort intresse. Shark skall komma med en jetmotor som hemflygningsmotor och detsamma gäller Apis 2, en fantastiskt fin UL-segelkärra. På Shark blir motorn såvitt jag förstår fast monterad i en cowling på ryggen och i Apis 2 sitter motorn inne i kroppen och en duct fälls ner på undersidan av kroppen. 

På skolsidan måste man väl erkänna att ASK 21 MI är läckrast även om den fanns med redan för två år sedan. Men konkurrenterna tänker inte låta Schleicher ro hem hela spelet utan strid. Schempp-Hirth har ju inte riktigt lyckats få sin Duo-Discus att bli accepterad som skolkärra men man ger sig inte och kommer nu med vad som måste vara den tredje versionen med ett par centimeter bredare kropp. Jag provsatte baksitsen och kunde konstatera att jag kunde stå ut.

 

Provsatt gjorde jag också i PW-6 och det kändes synnerligen bekant. Allt var sig likt från lillsyrran. Den blir din för 400.000 kr plus moms och detta ansåg allmänt vara generande billigt.

 

Ett annat alternativ som inte alls såg tokigt ut var LAK-20. Den såg ut som en lite enklare och robustare ASK och kan nog vara något för fattiga kusiner från landet.. Fanns med turbo, naturligtvis..

 

Men vad har då tysken i panelen 2007? Ja det var knappast någon tvekan om att det var en LX 7007 med panelmonterad SD-kortläsare som gäller på märket i år. Nästan alla utställda segelkärror hade en sådan monterad och de som hade något annat hade en Zander ZS1. Och naturligtvis har man FLARM ombord. Något annat vore otänkbart. Att man tar sitt ansvar för den gemensamma flygsäkerheten visar man genom ett litet klistermärke under huvsargen. Nästan alla elektroniska burkar oavsett tillverkare har nu FLARM integrerat så man behöver inte köpa en separat FLARM enhet. Colibri loggern kommer till exempel nu med FLARM och det kan vara ett bra alternativ för många.

 

Och slutligen måste jag också berätta lite om Taurus. Ful? Fulsnygg eller cool? Tja, smaken är som baken men lite imponerande är den. Taurus är en side-by-side självstartande UL-segelkärra med lite över 40 i glidtal. I farter över 130 blir kroppen aerodynamiskt bärande och vid 130 är glidtalet imponerande 1:33. Stemme kan slänga sig i väggen.

 

Men nu får det vara nog. Åk själva nästa gång om två år vetja!

 

Om jag orkar så ska jag återkomma med en separat artikel om den spännande utvecklingen på vinchsidan. I veckan som kommer ska man försöka slå världsrekord och siktet ligger nu på 1600-1700 meter.

 

Jannica

 

 Se bilderna här! >>