Winchrapport från AERO 2007
Av Jannica Wunge
I Friedrichshaffen precis
som överallt i resten av segelflygvärlden är winchstart ett hett ämne just nu.
Det är framförallt de fantastiska höjdrekorden med de nya plastlinorna
http://www.youtube.com/watch?v=-VlRd9-wxQI och det lite yrvakna
miljömedvetandet som har placerat de moderna wincharna överst på dagordningen. Men
även den skenande kostnadsutvecklingen på självstartande segelflygplan och
bogserflygplan har hjälpt till. Hos Tost, till exempel, är man säker på att
winchning kommer att befästa sin position som framtidens startmetod och man
pekar på tre skäl till detta påstående. Energiproblemen, miljön och
kostnaderna.
I de stora
segelflygnationerna som Tyskland och Storbritannien har winch alltid varit den
helt dominerande metoden att starta segelflygplan med 80-90% av alla starter.
Flygbogsering finns ofta att tillgå på klubbarna som ett komplement men det är då
avsevärt dyrare per start. Det kan till exempel fungera så att skolningen sker
med winch men att sträckflygarna kostar på sig en flygstart för att komma i en
bra termikposition. Vår svenska vardag där vi ser flygbogsering som det
naturliga och winch som det exotiska är egentligen uppochner vända världen ur
ett kontinentalt perspektiv
En ganska trevlig videosnutt
från YouTube som just visar hur man använder winch i skolning är följande:
http://www.youtube.com/watch?v=yUO5Nd4-qUI
Men nu åter till årets
upplaga av AERO. Här fanns det minst fyra winchtillverkare på plats och visade
upp sina maskiner och därutöver flera tillverkare av plastlinor och annan
utrustning.
Nestor i winchvärlden måste
nog vara det gamla tyska företaget TOST. Det är ju Tost som bland annat gör våra
noskopplingar i segelflygplanen och de gör även mycket annan utrustning som har
att göra med linor och hjul till segelflygplan. Tost har gjort winchar i 50 år
och deras winchar finns över hela världen och inte minst på en försvarlig andel
av de tyska segelflygklubbarna.
Nyligen har man börjat
arbeta med att utveckla utrustning för att utnyttja plastlinor och det är till
exempel en winch från Tost som drar upp Foxen till
Tost visade upp en modell
som heter Serie 010 och den finns i olika versioner. Det handlar om olika motorer
och stål eller plastlinor. Den intressantaste är enligt min mening version ”D”,
den med 2 trummor för vardera
Tosts Winchar går att få i
olika stadier av färdigställande. Allt från nyckelfärdiga till byggsatser och
till och med ritning för licensbygge för 2000 kronor. Men Tost är noga med att
påpeka att om man tänker sig att bygga en winch själv hemma i klubben så ska
man veta vad man ger sig in på. Det är inte så lätt att få motor, växellåda motorstyrning
och winchtrummor att spela tillsammans på ett smidigt sätt. Det blir lätt både
dyrare och svårare än att använda sig av deras erfarenhet och köpa ett färdigt
utprovat paket.
En Serie 010 D som i
filmklippet ovan, men utan lastbil, går på 830.000 kronor inklusive moms. men
då kan man se fram emot en hissnande färd. Man kan sätta sig i en
plasttvåsittsare på
Men el då? Det pratas ju om
elwinchar?
Ja det är väl egentligen
bara en tillverkare som har en elwinch till försäljning men han var där och
winchen heter ESW-2B. www.elektrostartwinde.de
Winchen består av ett chassi
som är monterat på valfri lastbil. Mercedes går till exempel bra. I chassiet
sitter en ordentlig elmotor på 90 kW/400 V, en axel med två stora
aluminiumtrummor som tar
Enligt försäljaren så var
det bara fördelar med en elwinch och det var egentligen ingenting som inte
ESW-2B kunde. Och med tanke på hur illa sedd den var av de andra
winchtillverkarna på mässan så kan man börja undra om det inte var sant.
Tvärtemot vad konkurrenterna
säger så hävdade tillverkaren att en av fördelarna med elwinchen var det
minimala behovet av underhåll jämfört med en förbränningsmotor. Man behöver
inte heller ha anordningar för att bromsa trummorna eftersom elmotorn kan
fungera som broms och miljöpåverkan blir oöverträffat minimal.
Energiutnyttjandet, eller verkningsgraden om man så vill, blir ju också
fantastiskt om det nu gör att man kan sova lite bättre på nätterna.
Priset blir i paritet med en
välutrustad Tost eller Skylaunch. Jag har ett svagt minne av att han mumlade om
80.000 euro och att han kanske kunde fixa ett bra pris på en Merca också. En
handfull är sålda och inga skandaler ännu!
The big iron!
På mässan visades också
winchar från den tyska tillverkaren MEL. Det var stora winchar med vardera fyra
trummor och med maskineriet monterat på lastbilar. Jag tog några kort på en av
dom men då kom en försäljare springande och sa ”No photos, please!”.
Ska det vara på det viset så
får dom skylla sig själva. Då går vi någon annanstans med våra svällande plånböcker!
Vi kan till exempel gå till SKYLAUNCH!
www.skylaunchuk.com
eller www.skylaunch.de
Det är ett från början
Brittiskt företag som har byggt segelflygwinchar sedan slutet av -80 talet och
det finns idag ett 50 tal winchar i bruk på både civila och militära
segelflygklubbar runt om i Europa. Numer finns det även en tysk filial av
företaget. Kanske var det deras enkla och rättframma koncept eller så var det
bara den charmerande unge engelsmannen som övertygade mig men Skylaunch blev
min personliga favorit bland de olika tillverkarna. Att deras winchar sen är
målade i gult och blått gjorde ju inte saken sämre.
Skylaunch var den enda
tillverkare som inte hade släpat dit en hel winch. I montern fanns bara
planscher och informationsmaterial och den tyske och engelska representanten men
det gjorde inte så mycket. Det kändes nästan befriande bland all annan bråte.
Skylaunchs koncept är
genomgående att det skall vara enkelt och fältmässigt. Inte en massa
komplicerad och dyr teknik som kan krångla och blir svår att underhålla för en
liten klubb.
Man har två winchar på sitt
program, dels den ursprungliga lite större och påkostade modellen SKYLAUNCH 2 och
dels den nyare och enklare och billigare SKYLAUNCH 3. SKYLAUNCH 3 kan fås med en eller två trummor,
nyckelfärdig eller i olika byggsatsstadier och med eller utan underrede.
Winchen kan monteras på en Pick-up eller helt enkelt på en släpkärra. Skylaunch
vill helst montera i en stor V8:a
marinmotor från GM på 400 hästar som man kör på propan men man kan köpa
winchen utan motor och skruva i vad man vill om man är envis.
En 3:a i byggsats utan motor
och underrede och med bara 1 winchtrumma kostar 425.000 kronor inklusive moms.
En nyckelfärdig 3:a med en
Man hade mycket bestämda
åsikter om det här med drivkälla. Anledningen till valet av V8:an är att man
anser att dieslar är för oprecisa och svårstyrda för att lämpa sig väl till
winchning. Om man skall få dieslar att fungera tillfredställande så måste man
lägga till en massa elektronik eller hydralik och då blir de för dyra och
komplicerade och för med sig underhållsproblem.
Man har också tittat på
eldrift och bestämt sig för att inte gå vidare med det just nu. Skylaunch anser
att det finns fler problem med elwinchar. Dels blir det ofta oscillationer i
winchlinan som inte är bra och dels finns det stora säkerhetsrisker med att
hantera 600 volt likström i en vanlig flygklubb bland folk som inte är
specialutbildade. Men det största problemet anser man vara att det stora
antalet bilbatterier kräver ett ständigt underhåll antingen winchen är i bruk
eller ej.
Så Skylaunch kör med V8:or,
the American way, och innan engelsmän gör det så finns det kanske goda skäl.
Jag och den trevlige engelsmannen resonerade en stund om det fanns någon klubb vi kunde åka till och titta på hur man använder en Skylaunch. Han kunde nämligen tänka sig att sälja till oss om vi var intresserade. Den närmaste klubben verkade dock vara i Holland. Men så slogs vi båda samtidigt av samma tanke. Det är ju lika bra att åka till fabriken i England! Bed and breakfast, ägg och bacon, vänstertrafik och pubbar i varje gathörn.
Eller som engelsmannen sa:
Come to